Vilka faktorer påverkar deoxidationseffekten av kiselkarbidlegeringar för gjutning?

Kiselkarbidlegeringartillhandahålla flera funktioner i gjutning, inklusive deoxidation, kisel/kol-inkrement och inokuleringsmodifiering. Deras praktiska deoxidationsprestanda påverkas dock av materialegenskaper, smältförhållanden och operationer på plats, vilket direkt relaterar till porositets- och inneslutningsdefekter i gjutgods. De viktigaste påverkande faktorerna sammanfattas enligt följande.

• Effektivt SiC-innehåll: Den fungerar som kärnan för deoxidation. Högre effektiv SiC-halt ger en starkare deoxiderande förmåga. Överdrivna föroreningar och aska späder ut aktiva komponenter och minskar effektiviteten. Prioritet bör ges till effektiv SiC-halt snarare än totalt kisel eller kol.
• Partikelstorlek: Överdimensionerade partiklar smälter långsamt och tenderar att flyta till slagg med lågt utnyttjande. Överskott av fint pulver lider av allvarlig oxidation och förbränning. Partikelstorleken ska matcha ugnsförhållandena.
• Föroreningsnivå: Föroreningar som aluminiumoxid och järnoxid ökar syrehalten i smält metall och hindrar deoxidationsinneslutningarna att flyta upp. För mycket svavel och fosfor stör också deoxidationsreaktioner.

1. Initialt syreinnehåll i smält järn: Överoxiderat smält järn eller rostigt stålskrot leder till högt initialt syre, vilket försvagar deoxidationseffekten vid fast dosering. Tilläggsbelopp behöver motsvarande justering.

2. Smält järntemperatur: Låg temperatur saktar ner ofullständiga deoxidationsreaktioner. För hög temperatur förvärrar legeringsförlusten och förhindrar separation av deoxidationsprodukter. Ett korrekt temperaturområde måste upprätthållas.

3. Slaggtillstånd: Oxiderad slagg orsakar återoxidation och kompenserar deoxidationsresultaten. Viskös slagg håller inneslutningar suspenderade i smält järn och framkallar gjutdefekter.

• Timing & Matningsposition: Tidig tillsats orsakar kraftig förbränningsförlust vid hög temperatur; sen tillsats ger otillräcklig reaktionstid. Strömmatning under tappning rekommenderas. Pålning vid skänks botten bör undvikas för att förhindra agglomeration.
• Omrörande prestanda: Otillräcklig omrörning utlöser agglomeration och endast partiell reaktion. Turbulens under tappning eller medelfrekvent omrörning förbättrar legeringsspridningen och deoxidationsanvändningshastigheten.
• Tilläggsdosering: Otillräcklig dos når inte målet för deoxidationsdjupet. Överdriven tillsats resulterar i överökning av kisel och kol, såväl som massiva inneslutningar. Dosering bör beräknas enligt faktiska ugnsförhållanden.

Kombinerad deoxidation medferrokiselellerkisel-kalciumlegeringförbättrar flytbeteendet hos inneslutningar. Hålltid efter deoxidation krävs för att inneslutningar ska separera ut. Omedelbar hällning riskerar fortfarande gjutfel.

Deoxidationsprestanda förkiselkarbidlegeringarberor i grunden på materialkvalitet, tillsammans med smälttemperatur, syrehalt och slaggtillstånd. Matningsläge, omrörning och dosering är kritiska driftsparametrar. Optimerad processmatchning ger fullt spel åt deoxidation och rening och minskar gjutningsdefekter.